Bankakuten inrättades i början av 1990 på grund av att banker via sina finansbolag hade frikostigt beviljat lån utan säkerhet.

Bankakuten var en desperat åtgärd för att rädda finansiella system.

Om bankakuten inte hade inrättas kunde inneburit att några av storbankerna hade gått i konkurs. Om så skulle ha skett hade konsekvenserna för hela svenska finansmarknaden varit en katastrof. Många sparare skulle ha förlorat delar av sitt sparkapital eftersom insättningsgarantin har ett tak.

Förtroendet för bankerna i Sverige skulle förlorat i anseende. Både svenska och utländska företag och personer skulle inte våga placera pengar hos de svenska bankerna. Bankakuten blev räddningen för svenska finansmarknaden.

Bankakuten i början av 90-talet var inte den första räddning av banker som svenska staten har gjort. På 1600-talet etablerades den första svenska banken vid namn Stockholms banco. Ett par år efter att banken fått oktroj beviljade de frikostigt lån till fastigheter. När de som satt in pengar i banken ville ha ut dem fanns inga pengar. Staten tvingades att ta över banken och avveckla verksamheten. När detta var gjort framgick det att banken hade större skulder än tillgångar.

Likheten är slående till den fastighetsbubblan som sprack omkring 1991. Båda krascherna hade lånat ut för mycket pengar till fastigheter. Det var under en tid då det inte var svårt att få lån.